Styckmord på Malmökvinna i Monte Carlo 1907

Vid järnvägsstationen i Marseille kommer ett styckmord med ett offer från Malmö rullas upp. I Marseille den 6 augusti 1907 står ett par vid disken, kvinnan fingrar nervöst på sin portmonnä. Hon förklarar att hon vill lämna in en koffert som ska med tåget till London. De betalar för sig och ger sig av. Lite senare kommer bäraren Louis Pons för att lasta kofferten på godsdelen av tåget. Han tycker den luktar konstigt, tar ändå tag i kofferten men släpper förskräckt igen. När han tittar ner på sin hand ser han att den är blodig. På marken där kistan stått syns tydliga blodspår. Då förstår han var lukten kommer ifrån, det luktar lik på centralstationen i Marseille. Kofferten döljer styckmordet men är låst. Parets kapplöpning mot tiden är på väg att få sitt slut.

Historien tar sin början…

Emma Erika Ahlqvist föds 1861 i Malmö. Vid fem års ålder blir hon övergiven av sin pappa skräddaren. Familjen är fattig och modern lämnar bort henne. Faktum är att hon blir det första inskrivna barnet på det nyöppnade Malmö Barnhem.

Barndomsbild på offret för styckmordet
Bild från 1872 på barnen på Malmö Barnhem, vid tiden är Emma 11 år och står förmodligen på någon av de övre raderna. Gissningsvis är det lärarinna, föreståndare och kokerska som skymtas som de vuxna överst i bilden

Barnhemmet är en stängd värld, barnen går inte i folkskola där de träffar andra barn utan den anställda lärarinnan sköter all undervisning. De intagna barnen blir isolerade från omvärlden. Barnhemmets bildande engagerande många och som kvitto på deras välgärning visades barnen upp vid olika tillställningar. Ett exempel är ett årsmöte där de inför en publik av så många som 200 personer får visa upp sina kunskaper i biblisk historia, katekes, fäderneslandets historia, geografi och grammatik genom att lärarinnan förhör dem på scen. Att vara målet för sådan isolering, krävande välvilja och kontroll är knappast en vanlig uppväxt och Emma kommer bli en person utöver det vanliga.

Kringflackande ungdom

Som femtonåring lämnar Emma barnhemmet med alla sina tillhörigheter i en koffert och en bankbok med 1 riksdal på kontot. Pengen på kontot har hon fått för att bli uppmuntrad till sparsamhet. Inte vet hon nu att hennes liv ska bjuda på många turer och att hon ska sluta sitt liv i en koffert liknande den hon bär ut från barnhemmet. Inte heller vet hon att hon ska sova i samma säng som en dansk kung innan dess.

Sparsamhet är dock omöjlighet när man står på gatan med endast en koffert. Emma far runt i en snurra av turer till kurhuset för att botas från syfilis, polisen arresterar henne för lösdriveri, hon skrivs in som prostituerad och får varningar för att hon inte infunnit sig hos polisläkaren för gynekologisk undersökning, en så kallad besiktning. Kanske verkar det som att Emmas öde redan är utmätt för henne och att hennes liv ska bli kort. Så ska det dock inte bli, hon kommer att lära sig franska, tyska och ha juveler på sitt parasoll.

Under tiden som Emma varit intagen på Malmö Barnhem har hon inte förlorat kontakten med sin mor. När hon är kring tjugo år flyttar hon, modern och en av hennes lillebröder till Köpenhamn. Här arbetar hon som sömmerska och träffar en man som blir blixtförälskad i henne.

Förälskelsen, pengarna & juvelerna

Leopold Levin, maken till offret för styckmordet
Leopold Levin

Leopold Levin är en grosshandlare med internationella kontakter. Han importerar skrot som han säljer vidare men någon vidare arbetsgivare verkar hans företag inte vara. I tidningen Arbetet finns beskrivet hur snål hans företag ”Lucas Levin” är mot personalen. Men mot Emma är han inte snål, han skickar henne på bildningsresor till Tyskland och Frankrike och överöser henne med lyx. I våningen på Strandvägen i Stockholm håller hon storslagna bjudningar och blir en del av societeten. Efter att ha bott tillsammans i tio år gifter de sig.

Det blir aldrig så att Paret Levin skaffar biologiska barn men de tar sig an en fosterdotter från Schweiz. De blir väldigt fästa vid henne men tvingas skiljas från dottern när föräldrarna vill ha tillbaks henne några år senare. Leopold dör plötsligt 1905, endast 47 år gammal. Emma blir då en rik änka som spenderar många månader utomlands där hon bor på hotell, har flera älskare och blir känd för sitt kasino-spelande. Och det är under en sådan resa hon kommer bli offret i ett styckmord.

Emma Levin med dotter

Ett är säkert; Emma har mycket pengar. Dels har hon ärvt Leopold Levins förmögenhet och tillhörigheter. Dessutom säljer hon ett halvår efter hans död av hans tillhörigheter i en så kallad husauktion. Information om auktionen sätts ut i tidningen och där listas allt som är till försäljning. Bland sakerna som bjuds ut till försäljning finns: guld, servis och en säng som tillhört kungen Fredrik den VII av Danmark.

Eus-Auktion. 
Tisdagen den 12 i den.na f. m. 
från kl. IO och e. m. från kl. 4, försäljes 
genom offentlig auktion i huset nr 18 Vid 
Baruhuseatan. i den "om i lifs- 
tiden bebotts af direktören Leopold Levin, 
åtskillig finarelöeogendom.nim- 
ligen: guld: fickur, urkedjor, börs, nålar 
m. m. ; silfver : kaffe-, the- och gräddkannor, 
sockerskålar, bricka, bägare m. m.; koppar-, 
järn- och blecksaker, giaø, porslin, kulörta 
och hvita gardiner, portierer, schagg- och 
andra mattor, gångkläder. möbler al ma- 
hovny. skulpterad valnöt och ek mod flera 
träslag med siden, schngg, gyllenläder och 
annan klädsel, gängkläder, tåicken, filtar 
samt husgerådssaker: pianino af Herrn. Pe- 
terson, Köbenhavn, a n t i k t och andra fi- 
nare salongsskåp med spegelglas och be- 
slag, sals-, kläd- och andra skåp, a n t i k 
och andra byråar med beslag och marmor- 
skifvor, finare damtoilet,tbyrå, biljard med 
tillbehör, chäslonger, finare salongs- och sitt— 
sofior, fåtöljer, taburetter, län-, gung- och 
andra stolar, galonga-, diva.ns-, skrif-, bi- 
blioteks-, fönst,er-, nattduks- och andra Exmrd, 
a ntika s ängar, hvaruf en tillhört ko- 
nung Fredrik V II, järnsängax, kommod, a n- 
tik förgyld hylla, piedestaler. trr 
måer, antika ur i foder med in- 
I äg g n i ng a r, bordstudsaro, finaro sals- 
kronor af kristall, takkrona hängare 
för elektrisk belysning, väggamplar af kri- 
stall och brons, a i ka k ande I abrLr, 
golf- och bordslampor, oijeEi.rgBtaflor af A. 
de Bensa, Trapp Eriig, Carl Baagöö, Ax. 
Schönberg, Carl Bille, Holger Jerichau, Wen- 
nerberg samt äldre holländska, akvareller, 
pasteller, gravyrer och andra taflor, on- i 
Lika v agor o e b urnor samt undra pryd- 
nadsföremål, fiol, kamera, grammophon, , 
maskin, filtdörrar, badkar a.f porslin, ka— 
miner m. m., m. m., som blifver att beae - 
på Btållet dagen före auktionen kl 
¯ 9 f. m. till kl. 3 e. m. 
Stockholms Ilusaukt,ionskammaro den 4 
(13115) 
september 1905. 
På samma auktion försäljes en Ian d u, 
som blifver att gamma visningstid i 
Frcyg Greft nregmtan nr Il.

En tennis-talang föds och släcks

Två efter Emmas födelse, så ser en adlig bebis på Irland dagens ljus för första gången. Han heter Vere Goold, han är den enda av sex i syskonskara som kommer överleva och det ska visa sig att han har en naturlig talang för den nya sporten tennis. Som 26-åring tar han sig till final i 1879 års Wimbledon. Att spela Wimbledon ska dock bli det som knäcker honom. Istället för att vila upp sig till nästa dag när spelat sig till en finalplats, super Mr Goold till rejält. Kanske är det på grund av pressen och kanske är det på grund av att hans far nyligen dött?

Dagen efter dyker han upp bakfull och vissen, han får som väntat stryk av sin motspelare. Hans karriär är över. I arvstvisten efter hans föräldrars död lurar hans farbror till sig den största delen och han är mer eller mindre barskrapad. Resan neråt har bara börjat: efter ett par år blir han både opiummissbrukare och alkoholist.

St Leger Goold The Wimbledon runner-up was convicted of murder in 1907 along with his wife after a railway employee in Marseilles noticed a stench coming from GooldÕs luggage and, on opening the suitcase, discovered the chopped-up remains of a woman. He was sent to DevilÕs Island, where he died. Goold, the 1879 finalist, fell apart after his defeat by the Rev J T Hartley, who drove home on the middle Sunday of the tournament to deliver a sermon. Text source The TImes Online. Mens tennis player Portrait picture. 1884 Photographer unknown.
Vere Thomas Goold år 1884

Bedrägligt beteende som slutar i styckmord

1891 träffar Sir Goold damskräddaren Marie Giraudin. Det finns få positiva omdömen om henne och hon beskrivs som en dam med dyr smak, dålig humör och någon som gör vad som helst för att komma över pengar till sitt spelmissbruk. Om Sir Goold hade problem innan han träffade Marie så mångdubblar hon dem när hon kommer in i bilden. Men han kommer ändå ha tur, hennes två tidigare makar har dött under mystiska omständigheter – han kommer dö av sin egen hand. Marie har hur som helst inte mördat för sista gången.

På grund av dåliga affärer flydde makarna London för Kanada. De återvände sedan till den europeiska kontinenten och där de åkte från ställe till ställe och lurade folk på pengar. Först såg de till att få offrets förtroende för att sedan lura av denne en ansenlig summa pengar eller värdesaker, sedan gällde att så snabbt som möjligt ta sig därifrån innan de blev påkomna eller anmälda till polisen.

1907 satte både paret Goold och Emma Levin kursen mot Monte Carlo i Monaco. Med sig har de Maries systerdotter Isabelle som blir sommarens skönhet och kommer ha rikligt med uppvaktare på kasinot. De kan på så sätt låna lite av hennes respektabilitet för att bättra på sin egen. När paret kommer till Monaco har paret levt på sina bedrägliga talanger i ett decennium men det är här tiden kommer komma ikapp dem.

Pestfläcken i Europas mitt

Marie lovar Vere att hon äntligen hade funnit receptet för att vinna på kasinot i Monte Carlo. Att övertyga en opiummissbrukare borde inte varit så svårt men utan pengar måste man även övertyga andra att satsa pengar på ens idé. Kanske var det vid spelbordet hon träffade Emma? Hur vann Marie hennes förtroende? Var det genom deras gemensamma yrkesbakgrund som sömmerskor? På kasinot väckte Emma Levin uppmärksamhet och beundran med sina ädelstenar och juvelbesmyckade paraply.

Med rätta kan man säga att Monte Carlo var dåtidens Las Vegas, överdådigt och ett näste för lycksökare, storspelare, societet och showgirls. Samtiden kallade det för Djävulens paradis eller Fördärvets hus. I tidningen The Times ställer en debattör frågan: ”Hur länge kommer Europas nationer att tolerera denna pestfläck i deras mitt?”

”De smarta, de dumma, de utmärkt respektabla, de bisarra, alla finns där. ” skrev Pearson’s Magazine. Att besöka kasinot för första gången kunde vara chockerande, och den unga nygifta hertiginnan av Marlborough blev förvånad över att se så många ”damer av lätt dygd”.

Lycksökarnas slagsmål

När Marie träffar Emma för första gången har hon med sig en vän, Madame Castellazi, som är ute i samma ärende som Marie. Det vill säga leva på änkan Levins pengar. Madame Castellazi förstår Marie Goold vad har i kikaren och ger inte upp så lätt – när Emma inte ser ryker de två damerna ihop i ett slagsmål om vem som ska få hennes uppmärksamhet. Kanske är Emma naiv och inte märker att hon blir utnyttjad eller så bryr hon sig inte om pengarna och njuter av att folk flockas kring henne.

Hur som, damerna bråkar inte i tysthet och slagsmålet blir omskrivet i den lokala skvallerkolumnen. Enligt rykten sticker en anonym person en lapp under hennes hotelldörr på Hotel Bristol. Där står det att Lady och Sir Goold inte hade legal rätt till sina titlar och att de dessutom är bedragare! Emma tycker den offentliga uppmärksamheten är så pinsam att hon beslutar sig för att lämna staden. Meddelandet spär ytterligare på den offentliga förnedringen i pressen och hon beger sig för att kräva tillbaka sina 40 pund.

Bagage-märke från Hotel Bristol i 1900-talets början

Styckmordet

Sent på eftermiddagen knackar Emma på Villa Mesini som paret hyr, hon hör de tre kanariefåglarna och Vere som spelar ett stycke Mignon på pianot. Paret släpper in henne och de börjar diskutera pengarna, kanske också den falska titeln och anklagelserna om bedrägeri? Eller är Emma så taktlös att hon nämner ryktena om att Marie skulle varit Vere’s älskare innan de gift sig?

Eventuellt är det påminnelsen om den sociala förnedringen som väntar dem eller bara girighet som gör att Vere slår Emma i bakhuvudet med en hammare där hon sitter i en fåtölj. I förhör berättar tjänsteflickan att hon hör dunsar och vad som verkar vara ett bråk. Hon vittnar också om att hon hört Emma Levin skrika: ”Leave me alone!”. Ett ursinne känner i alla fall paret som tillsammans knivhugger den livslösa kroppen flera gånger i både ansiktet, torso, ben och armar. De klarar dock inte av att stycka kroppen på kvällen den 4 augusti och väntar till morgonen efter.

Vere Thomas St. Leger Goold y Marie Giraudin fueron encarcelados por el asesinato a Emma Levin
Marie och Vere Goold arrestfoto

På hotellet väntar Madame Castellazi på Emma, kanske ska hon vinka av Emma eller följa med som sällskap. Det verkar som att hon, i alla fall, gick vinnande ur slagsmålet och fortfarande har Emmas gunst. När Emma inte är hemma vid midnatt kontaktar hon polisen.

På morgonen skickar paret Goold iväg systerdottern Isabelle med strikta instruktioner att inte komma tillbaks fören på kvällen. Kvarlevorna packar de ner i en koffert. När Isabeller kommer hem på kvällen noterar hon att bagagerummet är låset men får till svar att hon inte har med det att göra. Nu måste paret ta sig från Monte Carlo. Isabelle lämnas kvar och instrueras att säga att paret åkt för att akut uppsöka läkare. Räkningen för vistelsen är obetald när de sätter sig på nattåget till Marseille.

Tiden rinner ut

Polisen tar sig till parets Goolds bostad men de är redan borta. Däremot hittar man blodstänk och blodiga verktyg. Madame Castellazi känner igen Emma’s parasoll i sovrummet, dock utan några ädla stenar. Polisen misstänker rånmord men de kommer aldrig återfinna juvelerna.

Fyra timmar bort i Marseille tar mördarna in på hotell under namnet Mr och Mrs Javanach för att sova. Med sig har de biljetter till London nästa dag, på stationen har de lämnat en koffert. Innan de äter frukost dagen efter lämnar de instruktioner till en av kontoristerna på stationen att kofferten ska skickas till London. Som bärare på stationen arbetar Louis Pons och han får i uppdrag att lasta kofferten på tåget.

Han har känt lukten från kofferten men ignorerat den. När han nu tar tag i den för att lasta den på tåget känner han hur den glider i hans händer och han släpper förskräckt. När han ser ner på sina händer ser han blod, på marken syns tydliga blodspår – det är också då han känner igen lukten av förruttnelse.

Marie och Vere äter frukost på hotellet där de har tagit in under pseudonym. Kanske är det under tystnad, de vet att hela deras öde hänger på tågavgången mot London. När de stiger på tåget finns inget som kan knyta dem till väskan, och nu måste de fokusera på att hitta nästa resmål. I bagaget har de Emma Levins smycken som de tänker växla in mot pengar och på så sätt undgå den den socialt förnedrande bankrutt de varit så nära.

Gripna för styckmord

På väg tillbaka mot järnvägsstationen hinner Louis Pons upp dem, han berättar att han arbetar på stationen och undrar vad som finns i väskan egentligen. Vere berättar att den innehåller nyslaktade kycklingar och blodet har inte hunnit rinna av ordentligt. Louis tror honom inte och när Marie arrogant erbjuder honom pengar för att hålla tyst om det hela och bara göra som han är tillsagd: lasta kofferten på tåget blir Louis ännu mer misstänksam.

Han tjatar sig till att åka i bilen med dem till tågstationen och väl framme larmar han polisen. Sir och Lady Goold är märkbart besvärade. De försöker slingra sig men polisen låter dem inte lämna Marseille utan att visa innehållet i väskan.

Vere Thomas St. Leger Goold, el descuartizador de Wimbledon: una historia  de terror y ambición - Infobae

När polisen öppnar kofferten hittar de en huvudlös torso där blodet rinner ur kroppen. Polischefen blir illamåendet av det makabra fyndet. Stanken sprider sig i hela rummet och polisen arresterar paret Goold direkt. Men var är huvudet? En kommissarie öppnar väska efter väska och till slut hittar de huvudet tillsammans med benen i en klädväska. Vad polisen inte hittar är Emma Levins inälvor. De har Vere dumpat på Monte Carlos strand i hopp om att sakta ner kroppens föruttnelse.

Styckmordet erkänns

Makarna Goold skickas till olika celler. Förvirrat börjar de ljuga om vad som hänt men historierna är inte samstämmiga. Man kan tänka sig att den opiumberoende Vere som nyktrar till i fängelset inte drar speciellt sammanhängande lögner. Polisen noterar blåmärken på Marie’s armar och benen vilket ytterligare stärker misstankarna mot henne. De blåmärkena kan vara tecken på bråk.

Medan Sir och Lady Goold sitter i fängelset blir händelsen världsnyhet och alla möjliga rykten florerar i tidningarna runt om i världen. Emma Levin sägs ha spelat bort stora summor som en konsekvens av sitt dåliga äktenskap och Louis sägs ha tagit mutan från Marie Goold men ändå skvallrat.

Vere erkänner till slut rånmordet i Monte Carlo men säger att han var ensam gärningsman, Marie ger en liknande historia. Hon säger att ”…naturligtvis trodde jag att det var bättre att lämna dem ensamma medan de diskuterade lånet. Plötsligt hörde jag skärande skrik och ljudet av slagsmål”. När hon hade återvände till rummet svimmade hon men återfick medvetandet snabbt. Hon fick idén att stycka kroppen. Vere var för berusad för att göra det vid tidpunkten. Därför dumpade de den döda änkan i badkaret till nästa morgon, och då tog Vere en såg för att göra i ordning kroppen för transport.

Rättegången

Professor Lacassagne, en kriminell profilerare, vittnade i rätten om Vere Goolds bristfälliga karaktär. Han dissekerade de anglo-irländska aspekterna av Goolds familjehistoria och ansåg familjens samarbete med britterna var ett slags svek som gjort avtryck i Vere’s natur. Professorn påpekade att modern hade dött när Mr Goold bara var 17 år gammal. Detta betydde att han var utan moderns närvaro vid en avgörande punkt i sitt liv. Dessutom dog hans far 1879 – året för hans misslyckade Wimbledon-final.

Lacassagne visade domstolen två fotografier – ett taget under det irländska mästerskapet året innan Wimbledon och det andra efteråt. I det första verkade Goold vaken, stilig och beslutsam, i den andra var han ihålig och berövad, ett spöke på den dimmiga scenen för hans berömda nederlag. Proffessorn sa att det var vändpunkten där Goold kastade bort sitt liv och övergav skicklighet för slumpen. Lacassagne såg honom som ett slags ”mördare som offer”.

I domen beskriver inte rätten mordet som överlagt utan ett bråk som gått över styr och att de tagit Emma’s värdesaker när hon varit död för att sedan planera flykten i panik.

Domstolen tror inte att Vere agerar ensam och dömer att Marie skulle plikta för Levins huvud med sitt eget: hon skulle möta giljotinen. Vere Goold dömdes, på grund av sina beroenden, till en livstid av hårt arbete. Domen möttes med våldsamma applåder. Folkmassan ville ha hämnd och att få se blodet rinna ur Maries hals skulle vara upprättelse. När domen lästes upp sa domaren till Marie att hon förtjänade två dödsstraff för styckmordet. Att en kvinna döms hårdare än en man var extremt ovanligt och säger en hel del om hur rätten såg på Marie Goold.

Slutet för paret Goold

Hur som, Monaco hade ingen bödel och hade ingen lust att skaffa någon heller för att iscensätta ett sådant hemskt spektakel. Rätten omvandlar Maries straff för styckmordet till livstid i fängelse och 1914 dog hon i franskt fängelse av tyfus 64 år gammal.

Vere Goold à bord du "La Loire" 1908 (coll. P. Collin)
Vere Goold på båten till Franska Guyana

Vere sattes på en båt till Djävulsön i Franska Guyana där han allt mer förlorar förståndet. I tidningen Paris Matin: ”som ett vrak som går ensamma promenader där han mumlar huvudstolparna i sitt försvar medan krokodilerna lurar i vattnet.” Berövad både whisky och opium och växande samvetskval avlider Vere Goold i suicid den åttonde september 1909. Han blev 55 år.

Vare sig Marie eller Vere Goold avslöjade var de gjort av de juveler de kommit över. Det är fortfarande är ett mysterium var det tagit vägen.


Missa ingen True Crime-Story!

Varannan torsdag mejlar vi ut ett nyhetsbrev med bland annat ett historiskt mord, skriv upp dig!



Har du vad som krävs för att lösa ett True Crime-mord? Spela Möllevångskravallerna, 1926. Sugen på att läsa mer True Crime? Här kan du läsa om Änglamakerskorna i Malmö.

Mer om fallet kan läsas på Murderpedia eller på Malmö Stads hemsida. Om du kan franska kan du här läsa Vere Goolds egna dagboksanteckningar om mordet.

Tags: , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *